En guide för att söka hjälp

Behöver du hjälp att ta dig ur ditt missbruk av droger och/eller alkohol eller känner du någon eller är anhörig till någon som på egen hand inte kan ta sig ur ett destruktivt missbruk?

Att söka hjälp kan ibland vara svårt. Det kan vara att man på grund av sitt missbruk känner sig rädd, hopplös, värdelös, stigmatiserad, att man känner skam och skuld eller känner helt enkelt inte känner sig tillräckligt motiverad/modig för att ta det avgörande steget.

Den kommun du är bosatt i har enligt 1 kap. 1 § Socialtjänstlagen (2001:453) (den lag som Socialtjänsten lyder under) ett ansvar att hjälpa sina kommuninvånare att ta sig ur ett beroende. Detta gäller även ekonomiskt, så vida en vistelse på ett behandlingshem, inte kan tillgodoses med egna tillgångar eller på annat sätt.

Syftet med att vi har en socialtjänst är att samhället vi lever i, på demokratin och solidaritetens grund är ansvariga för att främja dess invånare ekonomiska och sociala trygghet, främja jämlikhet i alla dess invånares levnadsvillkor samt att främja deras aktiva deltagande i samhällslivet. Socialtjänsten skall under hänsynstagande till sina invånares sociala situation inrikta sig på att frigöra och utveckla enskildas och gruppers egna resurser och respektera invånarnas självbestämmanderätt och integritet.

De i 1 kap. 1 § Socialtjänstlagen angivna målen för samhällets socialtjänst skall vara vägledande för all vård som syftar till att hjälpa enskilda människor att komma ifrån missbruk av alkohol, narkotika eller annat skadligt missbruk.

Vården skall bygga på respekt för den enskildes självbestämmanderätt och integritet och skall så långt det är möjligt utformas och genomföras i samverkan med den enskilde Lag (2005:467).

Om du är i behov av hjälp tar du kontakt med socialtjänsten i din kommun som tilldelar dig en handläggare inom aktuell enhet. Du blir därefter kallad till ett möte som behandlar ditt vårdbehov, din missbruksproblematik samt din fysiska, psykiska och sociala situation. Du kan då ansöka om att få komma till ett specifikt behandlingshem. Socialtjänsten kommer att öppna en utredning (enligt 1 kap.11 § SoL) med syfte att kartlägga din problematik och vårdbehov. I samarbete med dig. Därefter prövas rätten till placering på behandlingshem, enligt 6 kap. 4 § SoL och 4 kap. 1 § SoL.

Som anhörig kan du göra en ”orosanmälan” gällande den du känner oro för, vilket innebär att socialtjänsten har ansvar att upprätta en kontakt och boka in samtal med den aktuella personen för att därefter förhoppningsvis motivera personen till att ta emot hjälp. Socialtjänsten har inte rätt att neka någon att ansöka om bistånd (enligt 4 kap. 1 § SoL), utan alla som befinner sig i kommunen har rätt att få sin sak prövad om de begär det. Skulle socialtjänsten inte bevilja insatsen har man rätt att få ett skriftligt beslut med en motivering samt besvärshänvisning som beskriver hur man överklagar.

Om du är orolig för eller misstänker eller känner till att någon far så illa att missbruket för med sig allvarliga konsekvenser såsom fara för personens liv och hälsa eller/och ett socialt nedbrytande beteende, bör du ta kontakt med socialtjänsten i den kommun där personen bor. Länkar till alla kommuner hittar du på https://skr.se (Sveriges kommuner och regioner). Det finns inga formella krav på en anmälan och som privatperson har du möjlighet att vara anonym, men det förutsätter att du inte berättar vem du är när du kontaktar socialtjänsten.

Om det finns oro för en persons liv och hälsa bör du omedelbart göra en ”LVM-anmälan” till berörd socialtjänst.

I sådana här fall följer socialtjänsten en annan lag, nämligen LVM, ”Lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall”. Enligt LVM 2 § skall vård inom socialtjänsten ges en person i behov av hjälp i samförstånd med hen enligt bestämmelserna i socialtjänstlagen men om personen löper risk att förlora eller förstöra sitt liv skall socialtjänsten oberoende av eget samtycke i dessa fall besluta om tvångsvård. Tvångsvården skall syfta till att genom behövliga insatser motivera missbrukaren så att hen kan antas vara i stånd att frivilligt medverka till fortsatt behandling och ta emot stöd för att komma ifrån sitt missbruk. Lag (2005:467).