Fallgropar för anhöriga. Tomma löften

Som anhörig finns det många fallgropar att hamna i.

En av dom största är att den anhörige lyssnar och på och tror vad deras närstående säger och när detta inte händer känner de sig svikna och lurade. Detta skapar konflikter

Den närstående säger att:

”Jag förstår allvaret nu och jag ska sluta” eller ”Jag ska kontakta soc i morgon”

Sedan görs det inte eller något kommer i mellan.

Den anhörige slits mellan nytt hopp och förtvivlan. Känslan av att bli sviken om och om igen äter på den anhörige till sist byggs det en misstro till allt personen säger och lovar.

Vad kan man som anhörig göra för att inte hamna i denna fälla?

Det man kan göra är att ändra sitt eget förhållningssätt.

Att man slutar att ”lyssna” på löften och på vad personen säger. Istället tittar man på och observerar vad personen gör. Gör han det han säger att han ska göra. Börjar han förändra sin livsstil ändrar han sina dåliga beteenden?

Man lägger inte in hopp och tro att något ska förändras man tittar på vad personen gör.

Sedan kan man som anhörig uppmuntra personen på de saker som han gör som leder mot drogfrihet och bättre livssituation och man ignorerar dom saker som inte gör det.

Det är även viktigt att inte belöna personen på löften. Bara belöna saker som är gjorda,

Exempel på fel belöning:

-Jag lovar att jag ska ringa soc i morgon. Kan du låna mig 500kr till mat?

Anhörige tänker ”ok jag ger honom pengarna för att han ska kontakta soc”

Rätt exempel: Jag har kontaktat Soc och varit på första mötet och dom skickade mig denna tiden för (visar brevet från Soc) nästa möte.

Anhörige: jätte bra! Hur har du det med mat hemma?

Närstående: Kylskåpet är ganska tomt.

Anhörige ´: Vi kan komma förbi med en mat kasse senare i dag

Detta bygger en bättre relation med personen och det gör att du som anhörig mår bättre.

Varför är det så svårt att hålla det som lovats när personen har ett beroende?

En anledning till detta är hur en beroendepersons tankemönster ser ut.

Detta går att förklara så här: