Det går att bli drogfri och ändra sina dåliga mönster

Jag är idag 52 år gammal och har varit drogfri sedan 15 september 2013. Jag är född och uppvuxen i Malmö. Dom första 6 åren bodde vi på Rosengård i Malmö. Då bestod min familj av föräldrar och 2 systrar. Efter att bott några år i Bara och Oxie utanför Malmö flytta vi tillbaka in i Malmö när jag var 12 år.

Vi flytta då till Rasmusgatan i stadsdelen Sofielund.. Redan på den tiden var det ett problem kvarter med mycket droger och annat elände. I min trappa fanns det två uppgångar i porten och på högsta våningen i båda uppgångar var det alltid en massa spring då dom sålde amfetamin. I huset mitt emot vårt på tredje våning i en lägenhet på tredje våningen hängde det alltid en massa folk som festa och spela musik var och varannan dag.

Nu har jag blivit 14 år och jag hade redan börjat med lite småbrott stölder och inbrott. Jag tyckte det var jättespännande. Men jag var väldigt intresserad av vad dom hade för sig i lägenheten mitt emot och till sist lyckades jag nästla in mig där och där hängde jag typ dygnet runt i 3 år. Där testa jag cannabis för första gången och tyckte att jag hade hittat min grej. Där hitta jag en gemenskap som var som gjord för mig ( Tyckte jag då ) och då jag var flera år yngre än dom som höll till där så blev jag som typ en maskot. Cannabisen har varit en stor del av mitt liv under hela mitt missbruk.

I denna veva träffa jag en tjej vars pappa visa sig vara en ganska stor amfetamin försäljare och några år senare så blev jag hans privatchaufför. Vi hitta på mycket skit tillsammans och polisen börja få upp ögonen för mig. Ganska snart så börja jag även ta amfetamin. Ett år senare så började jag injicera amfetamin.

1989 fick jag mitt första fängelse straff och fram till 1999 så satt jag i fängelse 10 gånger. Under hela denna tiden så tog jag amfetamin och cannabis dagligen. Innan jag åkte i fängelse -99 så träffa jag kvinnan som sedemera skulle bli mor till mina 2 barn. Så när jag mucka -99 så bestämde jag mig för att det fick vara slut med pundar livet ( men jag släppte aldrig cannabisen ) och jag flytta ihop med den här kvinnan. Den 26/2-2000 föddes vårt första barn ,3 månader efter han fötts fick jag ytterligare 2 månaders fängelse. Vårt andra barn föddes den 31/3-2002 och vi bodde tillsammans till 2005 då jag flytta ut.

Under dessa 5 åren så jobba jag mestadels som fönsterputsare. Efter att vi hade separerat så tog amfetamin missbruket fart igen och jag höll på tills 2008 då jag bestämde mig för att nu får det vara bra. Jag skrev in mig på ett behandlingshem och var där i 5 månader.

Det gick bra några veckor men sen började jag röka cannabis och på ledigheterna festa jag med GHB och alkohol. Jag hade aldrig varit så jätteglad för alkohol men efter behandlingen så fortsatte jag att röka cannabis och jag börja dricka mer alkohol. Från år 2010 tom 2013 drack jag mer eller mindre dagligen. Jag börja även ta alla andra droger som jag kom över allt ifrån cannabis till heroin, ja i princip vad som helst. 2012 träffa jag en kvinna som stod ut med mig i nästan 2 år sedan tröttnade hon på att jag alltid var påverkad av något och att det alltid var bråk.

Då börja jag igen att fundera på behandling. Men jag var i valet och kvalet, jag tänkte att det kanske är försent jag fyller snart 47 år ska jag börja på ett nytt liv nu. Vad skall jag göra vem skall anställa mig osv. Men jag bestämde mig för att ge det en chans så den 15 september skrev jag in mig på Narconon i Eslöv. Jag gjorde hela programmet och efter det så började jag arbetsträna där. Idag är jag drogfri sedan 6.5 år och har jobbat på Narconon sedan dess. Jag bor fortfarande tillsammans med kvinnan jag träffa 2012.

Jag har även utbildat mig till Humanistisk socialpedagog och utbildar mig nu till KBT-terapeut. Så det är aldrig försent att ta tag i sitt liv och vända det till nåt positivt. Jag vill tacka Narconon för allt utan er hjälp hade jag inte varit där jag är idag.

Peter