Anhörigutbildning

Narconon har hjälpt många familjer genom åren genom att hjälpa den som sitter fast i missbruket men också ge råd och stöd till dem som står nära.

Vi erbjuder 2 utbildningsdagar för anhöriga till alkohol eller drogmissbrukare.  Boka plats på 0731-533156 och prata med Marcus.  Ibland kommer man till den punkten som förälder att det inte finns någon hjälp att få inom socialen eller sjukvården. Då tar man hellre tag i situationen själv och kontaktar någon för att få hjälp eller rådgivning och eventuellt en plats på privat initiativ.

Personalen på Narconon är  insatta i hur man går tillväga för att söka behandling genom samhällets försorg. Det går bra att ringa oss för att få mer information. Rådgivning är kostnadsfri.

Det stöd vi har fått under denna tid har varit fantastiska. Kunskapen som Narconon representerar är unik och vår son har många gånger talat varmt om detta. Sju år efter att ha avslutat sin behandling vid Narconon Eslöv är vår son fortfarande drogfri. Han har funnit sig världens vackraste flickvän och de har nu 2 barn. Detta är för oss helt fantastiskt och en dröm. Aldrig hade vi trott att livet skulle le mot oss alla som det gör nu. Vi tackar Narconon som var där när vår son behövde det som mest. / Marianne och Gunnar

 

Att säga nej av kärlek är bland det svåraste som finns

Är du förälder, barn, nära vän eller partner till en person med beroende- eller missbruksproblem? Då kan du söka hjälp och vägledning. Både för din egen skull och för att agera rätt i de många svåra situationer du ställs inför. Behandlingshemmet Narconon Eslöv erbjuder utbildning och stöd åt anhöriga enligt CRAFT, en metod som rekommenderas av Socialstyrelsen. 

Som anhörig kan man ofta uppleva stor maktlöshet, frustration och oro inför den närståendes missbruk.

-När krafterna tar slut är det lätt att fastna i ett mönster av känslor och kommunikation som varken är konstruktivt för sig själv eller den närstående, berättar Håkan Larsson, föreståndare.

Många utvecklar även ett så kallat medberoende. Det innebär att man oavsiktligen möjliggör personens destruktiva beteende.

-Här gäller det att lära sig att sätta gränser. Men man får samtidigt inte dra sig undan helt. Det är viktigt att belöna och visa sitt engagemang när personen tar steg mot positiva förändringar, berättar Marcus André, motivatör och utbildare.

Motivera till behandling

Anhöriga behöver stöd och utbildning för att veta hur de ska hantera denna balansgång. Forskning visar att anhöriga har en viktig roll att spela i den närståendes tillfrisknande, då de har en unik position att direkt eller indirekt motivera denne in i professionell behandling.

-Kanske har din närstående redan prövat flera behandlingar, men ännu inte lyckats ta sig ur sitt problem. Det betyder inte att framsteg inte har gjorts. Ibland behöver personen flera typer av behandlingar innan de hittar alla verktyg de behöver.

Kontakta Marcus Andree 0731-533156, för att få mer information och för att göra CRAFT utbildningen.

__________________________________________

 

Att vara anhörig till en missbrukare

Den som använder droger är bedövad och kan på så sätt slippa den ångest och oro som är resultatet av ett missbruksliv. Det är den anhörige som oftast oroar sig och hela tiden och försöker få en förändring till stånd.

Att den som missbrukar sviker och bedrar är nästan ofrånkomligt. Som missbrukare sätter man upp en massa ”försvarsmekanismer” och rättfärdiganden som man sedan själv fullt och fast tror på och anser vara rätt. ”Sköt dig själv och skit i mig” är en vanlig attityd. Men detta är bara ett bedrägeri bland andra.

Alla människor har sin valfrihet. Den som valt att använda droger är själv fullt ansvarig för sitt tillstånd. Det finns givetvis de missbrukare som har en tragisk barndom och uppväxt, men även bland dessa så var det faktiskt individen själv som vid någon punkt valde att använda droger. Att skylla på sin uppväxt eller andra människors handlande och beteende är bara ännu ett av dessa bedrägerier.

Det finns många människor som växt upp i misär och tragedi men som valt att leva ett sunt och etiskt liv.
Många gånger kan man få höra att ”Jag bestämde mig för att aldrig ta droger och att inte dricka alkohol eftersom mina föräldrar var missbrukare och jag har verkligen upplevt hur destruktivt det är”.
Självklart betyder det något hur man som förälder bryr sig om och vägleder sitt barn under uppväxten.
Kanske är detta avgörande för att barnet ska leva sunt och kunna skilja på rätt eller fel som vuxen, men det är ALDRIG förälderns fel att barnet börjar knarka. Detta bevisas av det faktum att i rehabilitering når man inga resultat om man låter missbrukaren skylla sitt missbruk på utomstående faktorer snarare än att ta ansvar för sitt handlande och inse att det går att göra ett annat val.

Det är kanske en naturlig tendens att föräldrar klandrar sig själva när deras barn handlar på ett oförnuftigt sätt. Det är väl liksom inbyggt i naturen. Oavsett om man som förälder till en missbrukare klandrar sig själv, minns de där gångerna man inte var rättvis, tillfället när man tappade besinningen och oskäligt gav skulden ifrån sig, så är det missbrukaren själv som valt att använda droger.

Sett till MISSBRUKAREN så kan det kanske tyckas tufft och orättvist att påstå att denne själv valt att leva som beroende av droger. Att ”fastna” i ett beroende är en successiv process. Det är självklart inte på det viset att någon människa medvetet bestämmer sig för att bli beroende. Nej, det börjar ofta väldigt oskyldigt. Någon vän bjuder på en haschpipa på en fest. Man är lite nyfiken och ”testar”. Ruset är behagligt och en liten tanke far igenom skallen att: ”Det här var ju häftigt ! Det vill jag uppleva fler gånger”. Beslutet att pröva igen är ett faktum.

Några år senare har det där första ögonblicket blivit lite diffust. Det är inte längre så uppenbart att man själv beslutade sig för att ”pröva igen”. Det ena ger det andra och ytterliggare några år senare har haschet övergått till en daglig dos heroin som kräver en omfattande kriminell verksamhet för att klara av det ekonomiska. Men icke desto mindre är det den där första tanken att göra det igen som ligger till grund.

Vad ska man göra som anhörig?

Varje situation är unik och man kan inte säga att det alltid är rätt att göra si eller så. Det är du som anhörig som bäst känner DIN relation till missbrukaren och därmed bäst själv kan avgöra vad som är lämpligt eller inte. Däremot finns det några grundläggande mekanismer i spel här. Att bry sig om kan aldrig vara fel. Att fortsätta älska trots alla inviter att inte göra så. Men man hjälper inte missbrukaren genom att

”alltid ställa upp”, att ge pengar, mat och husrum under korta perioder etc. Att ställa krav på motprestationer är nödvändigt, att sätta gränser, att inte tillåta vad som helst. Kommunikation är viktigt. Om en kommunikation kan upprätthållas så finns det gott hopp att kunna få till stånd en förändring. Det är inte alltid lätt att upprätthålla en god kommunikation i en så pass tuff situation. Mycket känslor kommer in och det kan vara lätt att tappa behärskningen.

Några tumregler att tänka på är:

”HAT” är inte möjligt utan kärlek. Ju mer kärlek som finns i botten ju starkare kan ”dåliga” känslor kopplas på. Detta är sant åt båda hållen. ”Känslor” existerar på en gradvis skala där ”bra” känslor är högst uppe och ”dåliga” känslor längre ner på skalan. Var och en av dessa sinnesstämningar följer en viss sekvens. Sorg ligger lägre ner än ilska. Apati är långt ner på skalan. Den sinnesstämning varmed en kommunikation förs är avgörande för dess resultat. En kommunikation som förs i ilska är sällan sanningsenlig. Man säger saker som man egentligen inte menar. Även om dessa känslor finns där så är det möjligt att behärska dom. Intresse är högt upp på skalan. När en kommunikation förs på intresse så kan den ”nå igenom” till den andra personen. Genom användandet av ”att vara intresserad” kan många kommunikationsbarriärer övervinnas. Det får mottagaren att känna sig värdefull och skapar överenskommelse och gillande.

Att ”HA RÄTT” blir viktigare och viktigare ju mer ”FEL” man har. Ju mer man handlar på ett oförnuftigt sätt desto viktigare blir det att bevisa motsatsen verbalt. Den som handlar förnuftigt har inget större behov av att förklara sig inför andra. Missbrukaren har ofta en mycket lång och svårbegriplig förklaring till hur denne handlar ”RÄTT” utifrån de rådande omständigheterna. Att bemöta detta med motargument leder inte framåt. Snarare tvärtom. Vad som däremot leder framåt är att visa intresse och faktiskt lyssna på personens krångliga förklaringar och att bekräfta att man uppfattat dessa. Detta kan ofta ge ett omedelbart resultat genom att personen plötsligt själv inser hur befängt det hela är.

Att ”ANKLAGA” missbrukaren resulterar bara i att skuldbördan blir ännu tyngre för denne. En av anledningarna till att personen ständigt tar droger är för att bedöva den ångest och dåliga samvete som ackumulerats från alla missgärningar mot anhöriga och människor i stort.

ANSVAR är något som missbrukaren är i stånd till men på grund av sitt destruktiva beteende, mer och mer förnekat. Man kan inte längre lita på personen. För att få personen ”motiverad” till behandling eller att upphöra sitt missbruk måste ett ”accepterande” av mer ansvar fås till stånd. Detta kan göras genom att bekräfta vilka som helst positiva saker hos personen. Att denne fortfarande ”är snäll mot sin syster” eller ”är duktig på att sy”. Det är ytterst alltid personen själv som måste bestämma sig för att ändra sig. Det går inte att ändra sig om ingen egen önskan finns att göra så.

Att ge akt på ovanstående punkter kan hjälpa situationen. Det kan leda till gemensam förståelse och överenskommelse nog att få personen motiverad till en förändring.